Postat av den oktober 10, 2018

Kennet Klemets. Foto Annika von Hausswolff.

Ett närgånget möte med Turbojugend, det underskattade syntbandet Kite och några väl valda boktips. Vi ställde några frågor till Kennet Klemets som uppträder på Trollhättans poesifestival 20 oktober.

Kennet Klemets har sedan det tidiga 90-talet läst upp sina dikter för publik och framträtt på de flesta scener i Sverige, men även utomlands. Han debuterade 1997 med diktsamligen År med tretton månar och har sedan dess släppt åtta ytterligare böcker. Han har också översatt bland annat Marguerite Duras och Michel Houellebecq från franska. Nu är han aktuell med diktsamlingen På dess naturliga plats (Pequod Press) och naturligvis en läsning på Trollhättans poesifestival 20 oktober.

Du har läst på Trollhättans poesifestival ett par gånger tidigare. Har du något särskilt minne från något av dina besök?
– Jag tänker framför allt på att programmen är en smart och genomtänkt blandning av smalt och brett och att det gör att det kommer en väldigt blandad publik, vilket är ovanligt i poesisammanhang. En gång var det till exempel en rätt packad medlem i Turbojugend som kom fram till mig efter min läsning. Jag minns inte om han älskade eller hatade mina dikter, men han var uppfylld av känslor och ganska närgången.

Om du får rekommendera något, vad vill du tipsa om då?
– Kite, ett syntband som funnits ett tag och som jag helt hade missat. ”Jonny Boy” och ”Up for Life”, fantastiska låtar, jag kan inte sluta lyssna på dem. Och ”Blue Maqams”, den tunisiske jazzmusikerns Anouar Brahems senaste skiva: musik som smyger in en, gör en uppmärksam, fyller en med värme.

Vad läser du just nu?
– Den avslutande delen av Virginie Despentes trilogi ”Vernon Subutex” (första delen har just kommit ut på svenska). ”Har döden tagit något ifrån dig så ge det tillbaka” av Naja Marie Aidt. Den första biografin (märkligt nog) över Gunnar Björling: ”Mitt språk är ej i orden”.

Posted in: BLOGG