Postat av den oktober 10, 2017

Jenny Tunedal är poet, översättare och lärare vid författarutbildningen Litterär Gestaltning, Akademin Valand i Göteborg. I våras utkom hennes femte bok Rosor skador, en diktsamling om mödrar, döttrar, demens och förluster; av minne, värde, identitet och kärlek. I år gör hon debut på Trollhättans poesifestival.

Först en Peter Jihde-fråga: Hur känns det att komma till Trollhättan och poesifestivalen?

– Det känns toppen. Äntligen. Gläder mig åt mycket i programmet. Och eftersom ”och stora havet” var en formativ händelse i mitt liv är min inre tonåring väldigt lycklig över att få medverka i samma program som Jakob Hellman.

Din hyllade diktsamling Rosor skador kom tidigare i år. Har du påbörjat något nytt skrivprojekt?

– Nej. Jag är alltid långsam. Behöver göra andra saker mellan böckerna. Av både ekonomiska och litterära skäl. Ägnar mig åt att översätta och undervisa just nu. Tillsammans med Iman Mohammed gör jag en översättning av den libanesiska poeten Etel Adnans bok I hjärtat av hjärtat av ett annat land som utkommer på Ramus i vår.

Kan du ge ett boktips?

– Claudia Rankines Medborgare. En amerikansk dikt. (Albert Bonniers förlag). En bok alla borde läsa hösten 2017.

Och som avslutning, en mer obskyr fråga: har du någon relation till det brittiska rockbandet The Sisters of Mercy? Om så, vilken är din favoritlåt?

– First and Last and Always är inte bara en underbart pampig titel utan också en skiva full av stompiga före detta favoritlåtar. Walk away, till exempel.

Jenny Tunedal läser på lördag 21 oktober på Kulturbaren. Läs hela programmet här >>