Postat av den oktober 31, 2017

Ett vykort från Slovenien

Det är en liten, äldre man med vitt skägg och en något bedagad kostym som med nervösa steg i maklig takt rör sig fram mot mikrofonen. Han famlar med sina papper, ställer sig till rätta, ser ut över publiken. I samma ögonblick som han öppnar munnen förändras allting. Rösten är bergfast. En tordönsstämma börjar långsamt frammana dikten, ömsom smekande, ömsom som ett rullande åskmuller. Det är en besvärjelse – över kärlek och tragik, liv och död. Publiken på torget i den lilla staden sitter som fastnaglad i marken med gapande munnar. Det är som att vi gemensamt förstår att det här kommer vi sannolikt bara att få uppleva en gång i livet.

Från stenåldern till samtida poesi

Vi befinner oss i Ptuj i Slovenien på festivalen Days of Poetry and Wine och den äldre mannen som läst dikter på festivalens stora scen är den chilenske poeten Raúl Zurita, en av årets hedersgäster.

Den lilla staden med omkring 20 000 invånare har sina rötter i stenåldern och hade en viss strategisk betydelse under romarriket. Men det vi ser av staden idag härstammar främst från medeltiden, med ett vackert slott som ligger inramat av gröna vinodlingar och floden Drava rinner som en pulsåder genom samhället.

Days of Poetry and Wine har inte en lika lång historia, men årets festival är den tjugoförsta i ordningen och har sedan länge nått internationell ryktbarhet genom sina genomarbetade program med uppläsningar, seminarier, vinprovning, poesipromenader och workshops för barn tillsammans med namnkunniga författare som kommer till den lilla staden från hela världen.

En bättre festival

Vi som besöker Days of Poetry and Wine är Jerker Sagfors och Johan Lindblom från Trollhättans poesifestival, med anledning av en så kallas arrangörsskuggning som samordnas av Kultur i Väst – Västra Götalandsregionens förvaltning för kulturutveckling. Vårt syfte är att inspireras och utbyta tankar och kunskap med arrangörerna. Förhoppningsvis för vi med oss nya idéer hem och kan utveckla vår litteraturfestival till det bättre.

Syftet med arrangörsskuggningen är att finna inspiration och idéer till att utveckla vår egen festival med målet att Trollhättans poesifestival ska få en mer tydlig förankring och spridning, att sätta en tydligare prägel på festivalen och att utveckla samarbetet och knytpunkterna med andra konstformer.

Satellitarrangemang

Ett steg i denna riktning är att ha vad vi kallar satellithändelser, till exempel läsningar, som under festivalen sker på andra ställen i Trollhättan än på Kulturbaren där huvudarrangemanget äger rum. Vi känner sedan tidigare till att Days of Poetry and Wine arbetar med satellitarrangemang av olika slag och på platser i staden. Festivalen har en huvudscen vid ett litet torg där ett kafé utgör utgångspunkten och navet i arrangemangen. På scenen, som är utomhus, arrangeras kvällsläsningar och spelningar. Inne i kaféet genomförs författarsamtal med gästande poeter och konstnärer.

Kloster, slott och koja

Men det händer som sagt också mycket på andra ställen än här. Till exempel den två timmar långa poesiparaden, som avgår från stadens nunnekloster och gör stopp längs vägen för läsningar m.m. innan den upplöses vid ett av stadens torg. Vad gäller uppsluppenhet och festyra kan paraden lätt mäta sig med karnevalen i Rio, dock är klädseln till viss del annorlunda.

Ett annat exempel är den historiska vandringen i slottet, där poesiläsningar som utgår från historiska skeenden är infogade i turen. Ett tredje exempel är de så kallade private readings, som sker hemma hos folk, det vill säga volontärer som ställer fram ett antal stolar eller bänkar i trädgården, ordnar plats för en enkel scen och sedan bjuder hem poeter och publik till sig. Avslappnat, intimt och personligt. Detta är en idé som vi funderar på att prova på nästa år – fast då inomhus eller åtminstone under tak.

Dessutom är stadskärnan fylld av konstverk som hänger samman med festivalen, vilket bidrar till att gränserna mellan de olika konstformerna länkades samman.

Stämningen under festivalen är familjär; man umgås med varandra, i en trädgård på bakgården serveras de inbjudna mat och vin på kvällarna.

Bredd, spets och estetiska utbyten

I en stad som Trollhättan med cirka 50 000 invånare upplever vi att man som arrangör behöver ha en vidsynt idé om vad en poesifestival kan innehålla; i alla fall om man vill ha en publik. Med oss från Ptuj har vi flera idéer om hur vi kan arbeta med detta.

Årets festival i Trollhättan växte från en dag till två. Och även om vi tidigare år inte har varit en renodlad poesifestival beslutade vi i år att blanda upp poesin ännu mer. Vi bjöd in prosaförfattare, som Anna Jörgensdotter, Clara Diesen, Elin Boardy och Jessica Schiefauer; musiker som Jakob Hellman och Iiris Viljanen, serietecknaren Joakim Pirinen, konstnärer och naturligtvis en blandning av poeter.

Under och efter arrangörsskuggningen reflekterar vi naturligtvis på skillnader och likheter städerna och festivalerna emellan. Vilka förutsättningar och utmaningar har Trollhättans och Ptujs poesifestivaler?

Likheter och skillnader

Vad gäller likheter är båda festivalerna väletablerade och kända av författare och poeter i respektive land. Arrangörerna är passionerade, erfarna arrangörer och har koll på läget. En flod rinner genom båda städerna. Slut på likheter.

Det finns några uppenbara skillnader som vi behöver ta med i beräkningen. Ptuj är en liten stad där centrum är några hundra meter stort och alla gator leder till torget där huvudarrangemanget äger rum. Invånarna passerar festivalen vare sig de planerat att göra det eller inte. Festivalen äger rum i augusti med slovensk trettiogradig värme. Detta innebär att “alla” i staden besöker festivalen för att ta ett glas vin, lyssna på uppläsningar och umgås.

Trollhättan är ju ingen storstad, men centrum är betydligt större och mer utspritt än i Ptuj. Det västsvenska oktobervädret innebär ju också andra förutsättningar för att skapa festivalyra. Att ha läsningar utomhus, som vi ett tag planerade, valde vi i år att hoppa över. Däremot hade vi arrangemang i tre olika offentliga rum; Konsthallen på gamla Nohabområdet, i Stadsbiblioteket och i Kulturbaren på Folkets hus. En ambition var bland annat att ha något olika fokus och inramning för att locka en varierad publik.

Personliga lärdomar

På ett personligt plan har vi också dragit lärdomar som faller helt utanför resans egentliga syfte. Till exempel vet vi nu att det kostar 1500 kr att försöka lura slovenska staten på vägskatt och att tulltjänstemännen (och säkert tulltjänstekvinnorna också) har ögon som hökar, att slovensk abborre måste vara en annan, betydligt sumpigare art än den svenska abborren (snarare brax eller stereoidpumpad mört) och att Melania Trump känns relevant att använda i marknadsföring av det lokala vinet.

Johan Lindblom & Jerker Sagfors, Trollhättans poesifestival.

Vi vill rikta ett varmt tack till Kultur i Väst för möjligheten att genomföra arrangörsskuggningen och i förlängningen till att utveckla Trollhättans poesifestival.
Läs mer om Kultur i Väst här >>